Anders Lagesson

jaha, idag åkte Eleonor hem till Sverige. En av tjejerna som pluggade Event Manegement som kom ner hit 1 månad innan oss andra som pluggar grafisk design. För bara en vecka sen när vi gick hem från bion ett gäng så nuddade vi ämnet om att hon faktiskt skulle åka hem om en vecka, givetvis så fick hon oss genast att sluta prata om det för hon ville verkligen inte prata om det, sa hon med ett gott skratt.

Nu 1 vecka senare och hemfärdsdagen kommen så åt vi ute ett gäng på 14 pers och efter middagen när det var dags för henne att säga ett sista farväl till en del av oss som inte skulle bort till tjejernas boende så kunde hon inte hålla sig längre, tårarna kom när hon kramade adjö till oss och hon sa att hon tyckte det var väldigt svårt med detta farväl. Då slog tanken mig.

Kommer det vara så här sen när det är dags för en själv att bege sig från Australien? eller kommer man vara helt likgiltlig till faktumet att man lämnar detta underbara land? eller kommer man vara spänd och förväntansfull över kommade saker och planer man kanske smitt?

Är den stora boven i dramat att man lämnar efter sig ett flertal goda vänner som man skaffat sig under sin tid down under?
Jag antar att svaren på dessa frågor får helt enkelt vänta tills timmen är slagen fär undertecknad..  

I just could not help but to wonder about it :)

anyway, över till lite gladare saker! Idag den 27 mars fyller min lilla brorson Jonathan år! så jag vill passa på att önska honom en riktig glad födelsedag och skicka en jättestor elektronisk kram haha..

här följer ett par äldre bilder på honom som jag hittade på datorn haha



Jag, Jonathan och min broder Jonas.


Jonathan och Mr. Teddy haha


Jonathan o Brorsan.


Här slank far min in på bilden också!

Nu äre bingen som gäller! är helt slut av nån anledningen.

Later!